Valet är inte vunnet

De senaste opinionsundersökningarna om partisympatier gläder alla som vill se en rödgrön regering istället för dagens blåbruna. Mätningarna kommer tätt nu, och i förra veckan presenterades både en Skop-undersökning där det rödgröna blocket hade en ledning med 13,4 procent över alliansen, och en Demoskopmätning där skillnaden var hela 19,1 procent – tämligen kassaskåpssäkert. Även i SCB:s stora novembermätning var skillnaden mellan blocken 10,1 procent, vilket fick Flammans ledarsida att utbrista att ”Valet är vunnet”. För med över 10 procent har ingen valrörelse svängt sedan 1973. Så, då är det väl klappat och klart?

Tyvärr inte. Det sätt som opinionsmätningarna presenteras på är i själva verket högst bedrägligt. Valet 2014 kan mycket väl leda till ett svårhanterligt parlamentariskt läge. Det är till och med möjligt att statsministerns namn även efter valet börjar på R och slutar på einfeldt.

Den största jokern är Sverigedemokraterna. Trots att Sd i realiteten är ett stödparti till regeringen går det an för opinionsinstituten att bortse ifrån det när sympatierna för respektive politiskt block räknas samman. Men det är i borgarblocket Sd hör hemma, och om de rätteligen räknas in där blir opinionsundersökningarnas marginaler plötsligt små. I Skops mätning fick S+V+Mp 51,7 procent och i Demoskops 53,7 procent, alltså en rätt osäker majoritet. I SCB:s novembermätning fick S+V+Mp 49,8 procent, medan M+Fp+C+Kd+Sd fick 49 procent. Detta ännu väldigt jämna läge mellan de faktiska blocken kommenteras inte i de ledande medierna. Men vi som vill byta regering och politik får inte låta oss luras av enfaldiga nyhetsvinklar. Valet är inte vunnet. Inte än.

Någon kanske invänder att Reinfeldt har sagt att om de rödgröna blir större än alliansen så får Löfvén bilda regering. Jo, men ärligt talat. En rödgrön minoritetsregering kan inte vara beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Det skulle leda både till en en kris för de rödgrönas antirasistiska trovärdighet och omöjliggöra en långsiktig vänsterpolitik. Sd står inte bara långt till höger utan är också notoriskt opålitliga i alla andra frågor än invandringsfrågan. Så nej, det går inte.

Den andra stora jokern är Centern och Kristdemokraterna. Om någon eller båda halkar ur riksdagen bör de rödgröna få egen majoritet och Reinfeldt får tacka för sig. Men även om det ser svårt ut nu är det fullt möjligt att de hankar sig kvar genom allmänborgerliga stödröster.

Om både C och Kd klarar sig kvar ökar risken för att Sd blir vågmästare. Vad gör Stefan Löfvén då? Sannolikt söker han samarbete över blockgränsen, och helst med Folkpartiet. Men är Fp beredda att spräcka Alliansen? Tveksamt, av skäl som snart ska framgå. Men om det sker lär Vänsterpartiet backa ur regeringen. V har tydligt deklarerat, med särskild emfas efter det danska systerpartiets SF:s haveri, att de inte tänker regera tillsammans med borgerliga partier.

Kan Mp+S+Fp bilda en regering? Ja, det är det nog många inom S och Mp som vill i alla fall. Men som opinionsmätningarna ser ut nu blir det en minoritetsregering som behöver passivt stöd från antingen V eller minst ett borgerligt parti till. Kanske blir det rent av en ren mittenregering som även Centern ansluter sig till? Efter Centerns kraftiga högersväng i bland annat arbetsmarknadsfrågor låter det osannolikt; det skulle hur som helst leda till politisk stagnation och både S och Mp skulle hamna i svåra svekdebatter.

Så mest troligt i ett läge där Sd är vågmästare är att Allianspartierna inser att de har mest att tjäna på att hålla ihop. Då tvingas Löfvén ge upp statsministerambitionerna, och Sverigedemokraterna lär gladeligen bilda underlag för en ny Moderatledd regering utifrån en förstärkt position.

Kontentan av detta är att vi har alla skäl att plussa på Sverigedemokraternas röster till Alliansens nästa gång en opinionsundersökning presenteras. Om summan fortsätter att vara nära de rödgröna partiernas har vi all anledning att oroa oss. De som vill stödja något av de mindre partierna – det finns ju en flora av mestadels sympatiska sådana som Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Gröna partiet och Djurens parti – eller funderar på soffan bör då väga vinsten mot den inte försumbara risken att bidra till att släppa fram en ny borgerlig regering med Sd-stöd. Är det något vi vet säkert är att en blåbrun regering inte kommer att leda till framsteg i varken feministiska frågor eller miljöfrågor.

Men, som en sista brasklapp: en rödgrön majoritet är förvisso ingen garanti för varken en rödgrön regering eller rödgrön politik. För Folkpartiet är det lättare att spräcka Alliansen om den är i minoritet, och utan folkligt tryck för vänsterpolitik kan S och Mp mycket väl föredra Fp före V. Dessutom har Vänsterpartiet ställt upp höga krav för regeringsmedverkan. Vinstförbud i välfärden är mobiliserande under valrörelsen men lär vara svårt att få genomslag för politiskt eftersom det skulle leda till en skarp konflikt med kapitalet som S och Mp vill undvika. När Jonas Sjöstedt nyligen sa till Dagens Industri att de kan tänka sig att utgöra regeringsunderlag för en S-Mp-regering utan att kräva ministerposter stärker det bilden av att Vänstern hellre fortsätter i opposition än kompromissar bort sitt viktigaste krav.

RW

Advertisements

One thought on “Valet är inte vunnet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s