Rött, grönt eller rosa?

Sleeping_baby_cat

Många av våra vänner och bekanta genomgår nu en period av allvarlig valångest. De flesta av dem är allmänt rödgröna och vill ha bort regeringen Reinfeldt. Många känner sympatier såväl för Vänsterpartiet och Miljöpartiet som för Feministiskt initiativ. De vill rösta med hjärtat, men också försäkra sig om att deras röst hjälper fram en rödgrön(rosa) regering.
Kanske kan denna text vara till nytta i detta svåra beslut. Först diskuterar vi V, Mp och Fi utifrån några viktiga politiska sakområden, och sist även hur man kan tänka rent valtaktiskt.

Obs att vi är vänster, men därmed inte osakliga.

Klimat och miljö
V och Mp står varandra nära i de flesta miljöpolitiska frågor och är de enda riksdagspartierna med ett genuint klimatengagemang. Mp:s största fördel är att de har ett så tydligt fokus på just klimat/miljö och har färre andra frågor att kompromissa kring. De har också många företrädare som är pålästa/kunniga i dessa frågor.

V:s styrka är att de driver en tydlig ekonomisk vänsterpolitik, vilket är centralt även för en grön omställning: minskade klyftor, mer pengar till välfärd och kultur, mindre till privat konsumtion, arbetstidsförkortning. Dessutom frigör vänsterns skattepolitik mer offentliga medel att satsa på en klimatomställning.

Fi tar också miljö- och klimatfrågor på allvar och delar de flesta ståndpunkter med V och Mp. En stor nackdel är dock att de är så färska att de inte hunnit landa i klimat/miljöpolitiken, de har få miljökunniga företrädare och saknar utförliga förslag och en konkret politik. De kommer därför att ha svårt att vara drivande i miljöpolitiken.

Feminism
V och Fi står sakpolitiskt varandra nära i feministiska frågor, det är få konkreta frågor som skiljer partierna åt. Fis fördel är naturligtvis, liksom Mp i klimatfrågan, att de har ett större fokus på just feminism. V:s fördel är att de arbetat feministiskt i många år och har praktisk erfarenhet av att genomföra till exempel förkortad arbetstid och höjda kvinnolöner. Den andra stora skillnaden är att Fi har ett tydligare fokus på bland annat intersektionalitet och diskrimineringsfrågor medan V har ett närvarande makt- och klassperspektiv som Fi saknar.

Mp pratar mer om jämställdhet än feminism men står i många sakfrågor nära V och Fi. De saknar dock vissa viktiga perspektiv, och har till exempel tappat bort arbetstidsförkortning som en feministisk fråga.

Antirasism
Både Mp, V och Fi har, om än på lite olika sätt, ett starkt antirasistiskt engagemang. Fi har tydligast fokus på strukturell diskriminering och lägger vikt vid att föra samman feminism och antirasism. De pratar däremot inte om klass, om hur arbetet mot sociala klyftor är en del av en antirasistisk politik eller om hur rasistiska strukturer förstärks i det kapitalistiska systemet, vilket är frågor som V betonar. Mp är mer profilerade i migrations- och diskrimineringsfrågor och ligger lågt i den övriga antirasistiska debatten. Men motståndet mot rasistiska och nazistiska grupper förenar alla tre partier.

Höger-vänster
Att Vänsterpartiet är vänster och för jämlikhet vet alla, men hur är det med Fi och Mp? Eftersom Fi ligger nära V i så gott som alla politiska sakfrågor måste ju Fi också betraktas som vänster. Ändå skyggar de för begreppet. Fi kallar höger-vänsterskalan för en ”snuttefilt” och säger sig lyfta in ett nytt perspektiv: mänskliga rättigheter. Fis ideologiska grund knyter då an till en liberal tradition som betonar allas lika rättigheter snarare än allas lika möjligheter. Detta svagt utvecklade maktperspektiv kan förklara hur partiet kan gå emot till exempel starka fackliga krav om a-kassan.
Detsamma kan sägas om Miljöpartiet. Dess historia påminner ganska mycket om Fis, men Mp har med tiden rört sig högerut även sakpolitiskt. Exempelvis röstar de oftast för privatiseringar, vill behålla låga inkomstskatter, osv.
Fi och Mp tillhör liberalismens vänsterflank. Vänsterpartiet, däremot, är socialister. För socialister är strävan efter jämlikhet överordnat. Människor ska ha samma chans att forma sina liv. Det kräver mer än mänskliga rättigheter – det kräver lika möjligheter.

Taktiksnack
Om man inte tycker att de politiska skillnaderna mellan V, Mp och Fi är så avgörande utan främst vill vinnlägga sig om att de rödgrönrosa får maximal utdelning i form av riksdagsmandat så att vi blir av med Alliansregeringen – hur ska man då tänka?
Att rösta på V eller Mp är ett säkert val. Den svåra frågan är Fi. De har i skrivande stund är 2.6 procent enligt både Botten Ada och på Expressens Poll of polls. En röst på Fi ser alltså ut att inte ge något utslag i form av riksdagsmandat. Men å andra sidan krävs ingen jättelik ökning för att få en bonuseffekt: en stor mandatökning för de rödgröna.
Vår slutsats: vill man spela säkert för ett regeringsskifte ska man välja V eller Mp. De kommer att komma in i riksdagen och verka för en rödgrön regering (en viss varning för mp i denna fråga eftersom de till skillnad från V kan tänkas samarbeta med c och fp). Sannolikheten att de röd-gröna lyckas vända och skapa majoritet är större än sannolikheten att Fi kommer in. Men vill man spela högt och kanske vinna stort, då kan man rösta på Fi.

Advertisements

2 thoughts on “Rött, grönt eller rosa?

  1. Bra analys IMHO! För mig är en avgörande skillnad i antirasismen att både MP och Fi har haft ett starkt drag av destruktiv självhävdelse, i ett läge där det är förbannat viktigt att tänka strategiskt. Är du SD:s favoritmotståndare är det läge att försöka bredda rörelsen snarare än att försöka ta huvudrollen. Jag har glad att Vänsterpartiet har varit bättre där: drivande på alla plan, utan nåt större behov av att ta över.

  2. en bra sammanfattning kring taktik röstning av Emil Lindahl Persson

    En väldigt lång status om varför vänsterpartister ska rösta på Vänsterpartiet…

    Sammanfattning (fritt efter Aragorn): det kan komma en dag när det är rationellt för en vänsterpartist att stödrösta på Fi, men den dagen är inte 14 september 2014.

    Korten på bordet: jag har röstat på Vänsterpartiet i alla val jag haft rösträtt till. Jag är medlem och jag arbetar på partikansliet, bland annat med att analysera opinionsmätningar och räkna på möjliga utfall. Jag skriver vad jag menar är sant, men jag är självklart vad jag är.

    Vi börjar med det självklara: väljare är människor. Det finns inga mystiska blanka väljare som kan tänkas rösta hur som helst beroende på vilken ekvation man vill använda för tillfället. Det syns i de väljarflöden som finns mellan partierna. T.ex. byter Vänsterpartiet väljare med Mp och S, men väldigt sällan med moderaterna. Det är cirkulerat en massa uträkningar om att det krävs x antal tusen väljare för att få in Fi, eller x antal tusen väljare för rödgrön majoritet efter valet. Så är det inte. Väljare som kommer till ett parti kommer antingen från soffan eller från ett annat parti.

    För enkelhets skull säger vi att det finns tre sorters väljare:
    1. Nya väljare som kommer från sofflocket.
    2. Blockväljare som byter från ett parti inom ett block till ett annat.
    3. Blockbytare som byter från ett parti i det ena blocket till ett parti i det andra blocket.

    Vad en del vänsterpartister nu funderar över (och vad Fi aktivt ber om) är fler blockväljare (2). De vill alltså ha stödröster från partier som de avser att samarbeta med efter valet. Det är de i sin fulla rätt att argumentera för, men (och det här är viktigt!) sådana röster ger INTE en rödgrön majoritet med de förutsättningar som nu finns i aktuella mätningar. Om den kampanjen lyckas kommer den först att leda till att Fi kommer in i riksdagen och därefter att det saknas 2-3 mandat för rödgrön majoritet. Då har ett nytt parti kommit in i riksdagen, men majoriteten har inte förändrats. Det är vad som händer om vänsterpartister röstar på Fi.

    Vad Fi borde göra om de menar allvar med sitt argument om rödgrön majoritet är att rikta in sig på blockbytare (3). Om de får XX.000 folkpartister (absoluta tal är egentligen dumt att räkna på för de ändras med varje ny mätning, men för exemplets skull) kan det leda till rödgrön majoritet, men det har inget som helst med stödröstande vänsterpartister att göra.

    Det finns lägen när detta inte stämmer längre, t.ex. om rödgrön majoritet hängde på ett enda extra mandat och Fi redan låg en bit över fyra procent i flera mätningar, men det är inte så det ser ut och det är svårt att se hur det kan betraktas som realistiskt. Särskilt med tanke på att väljare är just människor, och att människor inte är blanka papper som ändrar sig hur som helst.

    Sofflocksväljare (1) då? Nej, det finns inget realistiskt sätt för Fi att komma in med sofflocksväljare. Det krävs väldigt många fler sådana röster eftersom valdeltagandet ökar vilket gör varje riksdagsmandat dyrare. Dessutom krävs det två röster för motsvarande effekt som en röst från ett annat parti (plus och minus, ni vet).

    Slutsats: om du tänkte rösta på Vänsterpartiet – håll fast vid det valet, men övertyga gärna en folkpartist om att byta block.

    By the way: eftersom det inte inte räcker med att Fi kommer in i riksdagen för att det ska bli rödgrön majoritet så räcker det naturligtvis inte med att ta röster FRÅN Fi för det heller. Den här guilt-trip-argumentationen som en del socialdemokrater ägnar sig åt är dum. De borde OCKSÅ ägna sig åt att övertyga folk att byta block. Det är alltså inte Fi:s fel om det inte blir rödgrön majoritet imorgon.

    Det finns bra argument att rösta för Fi. Det bästa är att man tycker att de är det bästa partiet. Om inte Vänsterpartiet fanns skulle jag själv tänka så. Det finns dock inga som helst taktiska skäl att rösta på Fi om man INTE tycker att de är det bästa partiet.

    Kommer Fi in i riksdagen då? Mitt tips: nej, det är väldigt osannolikt. Trots enskilda mätningar i närheten av spärren har deras genomsnittliga stöd inte rört sig alls den senaste månaden. De cirklar runt cirka tre procent. Det saknas väldigt många röster för att komma upp över fyra procent.

    När Miljöpartiet kom in första gången 1988 hade de legat en bra bit över fyra procent i långt över ett år. Deras högsta siffror låg uppemot 10 procent. Till slut fick de 5,9 procent.

    När Ny demokrati kom in i riksdagen 1991 hade de legat över åtta procent i del mätningar och slutade på 6,7 procent.

    Sverigedemokraterna hade många mätningar över fyra procent innan de kom in 2010. De första ligger redan 2008.

    Det finns inget exempel på ett parti som presterat mätningar som de ser ut för Fi nu som har kommit in i riksdagen. Det betyder naturligtvis inte att det inte kan ske, men sannolikheten är nog rätt låg.

    Well, demokrati är fantastiskt. Varje röst räknas lika mycket som varje annan röst. Använd din precis hur du själv vill, men jag tänker använda min till att rösta på exakt det parti som jag vill ska få mest att säga till om.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s