Bygg här! (och stoppa bil-nimbyismen)

IMG_2235

Det här är en av de mest centrala platserna i en av Stockholms hetaste stadsdelar. Parkeringsplatsen ligger i Midsommarkransen, tvärs över gatan från Svandammsparken, med flera krogar runt hörnet, en Konsum intill och med några få minuters promenad till två tunnelbanelinjer. Här skulle lätt ett hus med säg 30 lägenheter kunna byggas. Men det finns det inga planer på.

Det talas mycket om att Stockholm ska förtätas för att ge plats åt tusentals nya lägenheter. Vi håller med. Men debatten är snedvriden. Så fort någon vill rädda ett grönområde eller lekplats eller skolgård så stämplas hen som osolidarisk bakåtsträvare och Nimby (Not in My Backyard). Se till exempel aktuella texter av Viktor Barth-Kron eller Patrik Kronqvist.

Samtidigt finns otroligt mycket byggbar mark som är så “helig” att ingen verkar se den, än mindre lägger förslag om att bebygga den. Vi promenerar vidare längs Tellusborgsvägen i centrala Midsommarkransen, från Svandammsparken mot Telefonplan. Här skulle ett till hus kunna byggas:

IMG_2220

Här skulle ett gårdshus kunna uppföras:
IMG_2218

Tvärs över gatan saknas ett helt kvarter.

IMG_2216

Den här p-platsen färdigställdes för bara några veckor sedan. I stället kunde husen ha slutits samman och gett plats för ett tiotal lägenheter till.

IMG_2214

Vid ett annat nybyggt hus strax intill avstod staden från att bygga fem lägenheter för att ge utrymme åt en parkeringsplats.

IMG_2213

Längs Tellusborgsvägen fast mot Aspudden till ligger den här enorma parkeringsplatsen i ypperligt bostadsläge.

IMG_2230

Även längs Midsommarvägen finns gott om plats för förtätningar. Som här:

IMG_2221

Eller här, runt hörnet från Tre Vänner, Konsum och tunnelbanan finns ett öppet kvarter som skulle kunna slutas och ge säkert 40 lägenheter och urbana kvaliteter i stället för parkeringsplatser.

IMG_2223

Lika centralt ligger den här ödsliga p-platsen.

IMG_2224

Midsommarkransen är tveklöst en av Stockholms mest urbana förstäder. I stadens översiktsplan Promenadstaden ingår stadsdelen i vad som kallas den centrala stadens utvidgning som ska förtätas till ett innerstadsliknande område. Men vad vi vet finns inga förslag om att bygga på dessa eller andra ytparkeringar.

Så vart ska förtätningarna ske enligt Stadsbyggnadskontoret? Jo, längs Bäckvägen till exempel. Här:

IMG_2232

Och här:

IMG_2233

Och här:

IMG_2234

Längs Svansdammsvägen ska det också uppföras hus:

IMG_2238

Vi är inte nödvändigtvis emot dessa förtätningar. Men vi vill ifrågasätta att det är små grönytor som är det stora hindret mot en urban utveckling i ett område som Hägersten. Vi tycker bilismen är ett betydligt större problem. Och då har vi ändå inte ens nämnt de överdimensionerade vägar som skär igenom området. Som Södertäljevägen.
IMG_2227

Eller början av Hägerstensvägen.

IMG_2225

Hur många hundra lägenheter skulle inte kunna byggas om dessa vägar gjordes om till normala stadsgator – och utan att ta grönområden i anspråk?

Vi kallar det för bil-nimbyism. Skillnaden mot de som försvarar grönområden är att bil-nimbyisterna inte ens behöver skriva plakat eller ropa slagord. Deras intressen tillgodoses ändå. Inga förslag om byggnation drabbar parkeringsplatser. Och när nya hus uppförs, tvingar staden genom p-normen byggherren att bygga ännu fler p-platser. Allt detta gör bil-nimbyismen till en nästan osynlig kraft. Därför är det viktigt att sätta ord på den och peka ut dess följder.

Det går inte att samtidigt ha tät promenadstad och en massa parkeringsplatser. Man kan inte säga att den täta staden är bra för miljön och samtidigt bygga in det största miljöproblemet: massbilismen. Då blir staden varken tät eller miljövänlig.

Midsommarkransen är bara ett exempel på hur förtätning sker på grönområden medan parkeringsplatserna blir allt fler. Det är inte så konstigt att det leder till protester. Sju av tio lägenhetsinnehavare i Stockholm saknar bil, ändå tvingas de subventionera andras p-platser samtidigt som den allmänna park-marken minskar.

En radikal, rödgrön stadsplanering handlar inte om att ge efter för “bostadsegoismen” – tvärtom. Det handlar om att använda stadens demokratiska planeringsmakt för att ta ett helhetsgrepp. Planera nya områden, omforma och utveckla kollektivtrafiken, bygga bort bilsamhället och förtäta på ett sätt som utvecklar och förbättrar boendemiljön, i dialog med de boende.

Ett första steg är att faktiskt synliggöra hur absurt mycket mark bilismen tar i vår stad.
Hur ser det ut i din förort? Typ så här?
IMG_2231

Advertisements

Ekostad på Bromma flygplats

Bromma flygplats har dykt upp som en bubblare i Stockholms valrörelse. Och det är bra, för det är en viktig fråga som bottnar i en ännu större fråga: vilken framtid vill vi ha, en grön och rättvis eller en grå och farlig?

1024px-Bromma_flygplats_invigning_1936
Så här såg det ut när Bromma flygplats inleddes 1936. Än idag… nä förresten, inga jämförelser i övrigt.

Nyligen menade Maria Rankka från Stockholms handelskammare att en nedläggning av flygplatsen skulle vara “en dolkstöt i ryggen på svenskt näringsliv”. Idag fick hon uppbackning av näringslivets politiska gren, Moderaterna. Stockholms finansborgarråd Sten Nordin bloggar nämligen att en nedläggning hotar tillväxten.

Jag och Ann-Margarethe Livh svarade på Rankkas drapa främst genom att ta upp flygets allvarliga klimatpåverkan och behovet av att gynna järnväg. Det är nämligen den helt avgörande fråga som flygentusiasterna måste bortse ifrån för att få ihop sin världsbild (de kan ju inte säga rakt ut att de skiter i att miljontals människor kommer att dö eller tvingas fly på grund av klimatförändringar). Rankkas svar får en att gripa efter skämskudden:

“Utan goda flygförbindelser kommer tillväxten att bli lägre och jobben färre. Det är ett direkt hot mot miljön.”

Alltså: att flyga mindre är ett hot mot miljön… Men vi får väl ta hennes argument på allvar då. För det första kan man verkligen ifrågasätta att en nedläggning av Bromma skulle leda till minskad tillväxt. Tror hon har väldigt svårt att leda det i bevis. Men ok, säg att en nedläggning skulle leda till minskad tillväxt – vore det i så fall ett hot mot miljön? Vad anför hon för argument? Jo:

“Det är allmänt känt att ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för satsningar på en bättre miljö.” [min kurs.]

Men det är inte alls allmänt känt, det är faktiskt allmänt okänt. Tvärtom är det motsatta sambandet tämligen rakt: ju större ekonomi desto större miljöpåverkan. Se till exempel följande graf, som jag lånat av Eva Alfredsson, chefsanalytiker vid Tillväxtanalys:

empiriska sambandet

Därmed inte sagt att jag hävdar motsatsen, att ekonomisk nedväxt vore det bästa för miljön (jag reder ut lite vad jag tycker här). Min poäng är att tillväxt är ett dåligt argument att vifta med i miljöfrågan. För klimatet är det bra om vi flyger mindre, punkt slut.

Vänsterpartiet har länge krävt att flyget läggs ner och att en Ekostad byggs på marken. För något år sedan lanserade även Miljöpartiet ett ambitiöst förslag kallat Bromma Parkstad. Socialdemokraterna, som tidigare har varit för en omedelbar nedläggning, verkar nu tycka att det får vänta tills det nuvarande kontraktet med Swedavia (fd Luftfartsverket) går ut – år 2038. Det vore verkligen synd, hoppas de ändrar sig.

Det finns också ett växande lokalt motstånd mot “uppdateringen” av Bromma flygplats, som kommer att innebära ännu större flygplan och, fruktar många, ännu mer buller och utsläpp.

Det finns fler argument mot Bromma än klimatskäl och att ge tåget en liten konkurrensfördel framför flyget. Stockholm växer och behöver mark, och flygfältet är stort och ligger centralt. Inflygningarna skapar buller och föroreningar över en stor del av Stockholm – även Söderort, för den delen. Inflygningarna påverkar även hur högt man kan bygga i stora delar av Stockholm, t ex runt Alvik. Staden har redan en storflygplats, och att åka snabbtåg dit tar inte mer än 20 minuter. Att säga upp avtalet med Swedavia om Bromma behöver inte bli dyrt eftersom det är ett helstatligt bolag. Får vi bara en progressiv regering i landet så kommer det att gå som smort.

Bromma ekostad (eller parkstad, strunt samma…) kan i så fall börja byggas inom några få år.
/RW

Stockholm behöver en solcellsrevolution

Det skriver Ann-Margarethe Livh, Jens Holm och Rikard Warlenius i en debattartikel i Ny Teknik.

Sveriges storstadskommuner bör göra en storsatsning på förnybar energi och sätta solceller på i stort sett alla tak. Det är ett konkret sätt att möta klimathotet, det är ekonomiskt lönsamt och rätt utfört ger det jobb till arbetslösa ungdomar. Stockholm kan gå i täten, skriver företrädare för Vänsterpartiet.

Solinstrålningen i Stockholm är nästan lika stor som i södra Tyskland, och eftersom priset för solceller rasar är det nu ekonomiskt lönsamt att sätta upp solceller även på våra breddgrader. Om det görs på rätt sätt är klimat- och miljönyttan mycket stor och det ger samtidigt nya jobb.

Stockholm Stad har i en ny rapport, ”Förnybar energi i stadens egna fastigheter”, föreslagit att solceller monteras på de av stadens egna fastigheters tak som är mest lämpliga, sammanlagt en yta av cirka 1,8 miljoner kvadratmeter. Dessa tak bedöms kunna alstra 243 gigawattimmar per år, vilket är mer än en tredjedel av stadens årliga elanvändning.

Utslaget på de 30 år en solpanel beräknas hålla blir energipriset bara några ören mer än vad staden i dag betalar för elen – men medan priset på den egna solelen ligger stilla i tre decennier, väntas den inköpta elen stiga i pris med ett par procent varje år. På lång sikt är solcellselen alltså betydligt billigare.

Eftersom Stockholms stad redan köper el från förnybara energikällor är den omedelbara klimatnyttan av en solcellssatsning begränsad. Men med egen alstring av el frigörs miljöel till andra användare, vilket i förlängningen ersätter kolkraftsel i Sverige eller övriga Europa. Dessutom kan staden använda den egna elen till exempelvis elmotorer i bussar och bilar som ersättning för fossila bränslen, eller i eldrivna uppvärmningsalternativ till fjärrvärmen från Fortums kolkraftverk i Värtahamnen som i dag orsakar väldiga koldioxidutsläpp.

Tillsammans med en energieffektivisering av stadens fastigheter blir klimatnyttan då väldigt stor.

En solcellsatsning ger också nya gröna jobb. Genomförs planen i Stockholms stad på 10 år ger det över 100 heltidsjobb. Vi vill i första hand erbjuda dem till arbetslösa ungdomar som bor i de områden där många av stadens fastigheter står, exempelvis på Järvafältet och i Söderort. De får då en utbildning i en riktig framtidsbransch, värdefull även efter att stadens tak är fyllda med solpaneler.

Förslaget gynnar även solcellsbranschen. Om vi menar allvar med att göra en grön omställning måste det bli slut på kortsiktiga symbolprojekt och löften som tas tillbaka – tydliga regelverk och stora offentliga beställningar behövs för att ge den långsiktighet åt branschen som krävs.

Vänsterpartiet vill genomföra rapportens förslag i snabb takt men även gå betydligt längre.

För det första föreslår rapporten att bara 10 procent av den föreslagna utbyggnaden ska ha skett till 2020. Vi ser ingen anledning till att dra benen efter oss; både klimathotet och ungdomsarbetslösheten är redan över oss.

Hänsyn behöver förstås tas till de kommunala bostadsbolagens renoveringsplaner, men enligt vår bedömning går det att öka utbyggnadstakten betydligt. Med fortsatt sjunkande priser på solceller kommer det även att bli lönsamt att sätta solceller på fler än de tak som Stockholms stads rapport föreslår, även om det är osäkert exakt på hur många fler.

Med andra statliga regler som Vänsterpartiet redan driver och räknar med blir verklighet vid ett regeringsskifte efter höstens val, kan fastighetsägare ”kvitta” sin egenproducerade el gentemot elnätet utan skattetrösklar. Om en fastighet i dag exporterar ut el på nätet över en viss brytpunkt drabbas ägaren av en skattechock eftersom även den el som då konsumeras direkt i fastigheten beskattas.

Vi vill istället
se ett nettodebiteringssystem där fastighetsägaren kan kvitta sitt överskott mot sitt behov. Den borgerliga regeringen bereder nu ett system där en skattereduktion ska ta bort skattechocken för privatpersoner. Men dels är systemet betydligt krångligare än en nettodebitering, dels gäller förslaget enbart små anläggningar, i första hand ägda för privatpersoner.

Med ett riktigt nettodebiteringssystem, som även gäller kommuner, privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar, kan Sverige få en efterlängtad solrevolution. Då finns incitament för att installera solceller nästan överallt i Sverige.

Vid ett regeringsskifte i Stockholms stad lovar vi att driva på för en rask utbyggnad av solceller på stadens egna tak och att underlätta för bostadsrättsföreningar och privata fastighetsägare.

Ann-Margarethe Livh, Gruppledare (V) Stockholms stadshus

Jens Holm, Riksdagsledamot (V)

Rikard Warlenius, Humanekolog och kandidat (V) till Stockholms stadsfullmäktige

Läk igen såret mellan Högdalen och Rågsved

 

Före...

Före…

... efter.

… efter.

Mellan Högdalen och Rågsved breder ett ingenmansland ut sig. Trafiken dånar från Magelungsvägen. Pendeltågen brakar förbi, men stannar inte förrän i Älvsjö eller Farsta Strand. På viadukten tio meter upp korsar tunnelbanans Hagsätralinje, och bara ett par hundra meter bort ligger Rågsveds station. Men vägen dit är ödslig, med tunnelbanevallen på ena sidan och stora asfalterade ytor på den andra.

Det märkliga är att detta skulle kunna vara en av Söderorts knutpunkter – ett ställe som gjort för en ny pendeltågsstation och 630 bostäder. Och nu har Vänsterpartiet Vantör presenterat en vision om ”Rågsveds allé” som är värd all beröm. Ett sår i stadsbilden skulle läkas igen, samtidigt som välbehövliga hyresrätter byggs i ett läge med perfekta kommunikationer och nära centrum.

Dessutom är det ett smart motförslag till borgarnas envetna försök att bygga radhus i närbelägna Rågsveds friområde. Det unika naturområdet i sluttningen ner mot sjön Magelungen ska givetvis bevaras åt alla, medan marken kring spår- och vägkorsningen några hundra meter bort blir utmärkt som bostadsområde, dessutom åt långt fler än vad som ryms i radhusen.

Läs mer hos Stockholmsvänstern och på Rosas blogg. Även Popvänster gillar.