Bygg här! (och stoppa bil-nimbyismen)

IMG_2235

Det här är en av de mest centrala platserna i en av Stockholms hetaste stadsdelar. Parkeringsplatsen ligger i Midsommarkransen, tvärs över gatan från Svandammsparken, med flera krogar runt hörnet, en Konsum intill och med några få minuters promenad till två tunnelbanelinjer. Här skulle lätt ett hus med säg 30 lägenheter kunna byggas. Men det finns det inga planer på.

Det talas mycket om att Stockholm ska förtätas för att ge plats åt tusentals nya lägenheter. Vi håller med. Men debatten är snedvriden. Så fort någon vill rädda ett grönområde eller lekplats eller skolgård så stämplas hen som osolidarisk bakåtsträvare och Nimby (Not in My Backyard). Se till exempel aktuella texter av Viktor Barth-Kron eller Patrik Kronqvist.

Samtidigt finns otroligt mycket byggbar mark som är så “helig” att ingen verkar se den, än mindre lägger förslag om att bebygga den. Vi promenerar vidare längs Tellusborgsvägen i centrala Midsommarkransen, från Svandammsparken mot Telefonplan. Här skulle ett till hus kunna byggas:

IMG_2220

Här skulle ett gårdshus kunna uppföras:
IMG_2218

Tvärs över gatan saknas ett helt kvarter.

IMG_2216

Den här p-platsen färdigställdes för bara några veckor sedan. I stället kunde husen ha slutits samman och gett plats för ett tiotal lägenheter till.

IMG_2214

Vid ett annat nybyggt hus strax intill avstod staden från att bygga fem lägenheter för att ge utrymme åt en parkeringsplats.

IMG_2213

Längs Tellusborgsvägen fast mot Aspudden till ligger den här enorma parkeringsplatsen i ypperligt bostadsläge.

IMG_2230

Även längs Midsommarvägen finns gott om plats för förtätningar. Som här:

IMG_2221

Eller här, runt hörnet från Tre Vänner, Konsum och tunnelbanan finns ett öppet kvarter som skulle kunna slutas och ge säkert 40 lägenheter och urbana kvaliteter i stället för parkeringsplatser.

IMG_2223

Lika centralt ligger den här ödsliga p-platsen.

IMG_2224

Midsommarkransen är tveklöst en av Stockholms mest urbana förstäder. I stadens översiktsplan Promenadstaden ingår stadsdelen i vad som kallas den centrala stadens utvidgning som ska förtätas till ett innerstadsliknande område. Men vad vi vet finns inga förslag om att bygga på dessa eller andra ytparkeringar.

Så vart ska förtätningarna ske enligt Stadsbyggnadskontoret? Jo, längs Bäckvägen till exempel. Här:

IMG_2232

Och här:

IMG_2233

Och här:

IMG_2234

Längs Svansdammsvägen ska det också uppföras hus:

IMG_2238

Vi är inte nödvändigtvis emot dessa förtätningar. Men vi vill ifrågasätta att det är små grönytor som är det stora hindret mot en urban utveckling i ett område som Hägersten. Vi tycker bilismen är ett betydligt större problem. Och då har vi ändå inte ens nämnt de överdimensionerade vägar som skär igenom området. Som Södertäljevägen.
IMG_2227

Eller början av Hägerstensvägen.

IMG_2225

Hur många hundra lägenheter skulle inte kunna byggas om dessa vägar gjordes om till normala stadsgator – och utan att ta grönområden i anspråk?

Vi kallar det för bil-nimbyism. Skillnaden mot de som försvarar grönområden är att bil-nimbyisterna inte ens behöver skriva plakat eller ropa slagord. Deras intressen tillgodoses ändå. Inga förslag om byggnation drabbar parkeringsplatser. Och när nya hus uppförs, tvingar staden genom p-normen byggherren att bygga ännu fler p-platser. Allt detta gör bil-nimbyismen till en nästan osynlig kraft. Därför är det viktigt att sätta ord på den och peka ut dess följder.

Det går inte att samtidigt ha tät promenadstad och en massa parkeringsplatser. Man kan inte säga att den täta staden är bra för miljön och samtidigt bygga in det största miljöproblemet: massbilismen. Då blir staden varken tät eller miljövänlig.

Midsommarkransen är bara ett exempel på hur förtätning sker på grönområden medan parkeringsplatserna blir allt fler. Det är inte så konstigt att det leder till protester. Sju av tio lägenhetsinnehavare i Stockholm saknar bil, ändå tvingas de subventionera andras p-platser samtidigt som den allmänna park-marken minskar.

En radikal, rödgrön stadsplanering handlar inte om att ge efter för “bostadsegoismen” – tvärtom. Det handlar om att använda stadens demokratiska planeringsmakt för att ta ett helhetsgrepp. Planera nya områden, omforma och utveckla kollektivtrafiken, bygga bort bilsamhället och förtäta på ett sätt som utvecklar och förbättrar boendemiljön, i dialog med de boende.

Ett första steg är att faktiskt synliggöra hur absurt mycket mark bilismen tar i vår stad.
Hur ser det ut i din förort? Typ så här?
IMG_2231

Kimchi och knark på burk

pickles

Eftersom den här bloggen lovat att vara en kimchi av politik, juridik och ekologi måste vi också skriva lite om just kimchi. Kimchi är en en koreansk syrad grönsaksinläggning med basen kål, ingefära, vitlök och chili (kan varieras i oändlighet). Vi stötte på kimchi första gången när vi besökte Sydkorea 2003 (för att göra reportage om deras fackföreningsrörelse). Vi blev lite trötta på smaken efter att ha ätit det till frukost, lunch och middag i nästan två veckor. Men gott är det. Och nyttigt. För kimchiändamål har vi i år odlat pac choi och rättika vilket växer fint i Stockholmsklimat och dessutom kan odlas sent på säsongen efter annan skörd.

Hyo Wons kimchi
(från Gourmetträdgården, Lena Israelsson, med viss modifikation):

Ingredienser: 1 kg pac choi/salladskål/annat (vi tog 0,5 kg pac choi och 0,5 kg vitkål och morot). 125 gram riven rättika/daikon. 1 msk riven ingefära. 2-3 finskurna chilifrukter (utan frön). 1,5 msk pressad vitlök. 1,5 dl finhackad salladslök. 0,5 msk socker. 2, 5 msk chilipulver (gärna koreanskt), o,5 msk fisksås (hellre koreansk än thailändsk).

Skär kålen i bitar (några centimeter). Skölj och lägg i en liter vatten + 1 dl havssalt. Låt stå över natten/dagen/dygnet i en bunke med en tallrik som tyngd. Häll av vattnet och skölj kålen så att överflödigt salt tas bort.

kål

Mojsa ihop en chilipasta av: riven rättika/daikon, ingefära, chilifrukt, vitlök, salladslök, socker, chilipulver och fisksås.

chilipasta

Blanda ihop allt och kör ner i glasburkar med lock. Låt stå i rumstemperatur i 1-2 dagar. Sen in i kylen. Färdig att käka efter två veckor.

Chilipickles/knark på burk
Ni vet sån där chilipickles man får ibland på indiska restauranger och som är så gott att munnen brinner av lycka. Vi har hittat bästa receptet på denna blogg. I ren skräck över att bloggen skulle stänga och utesluta mänskligheten från världens goaste chilipicklesrecept kopierar vi in det nedan. Om ni undrar var i söderort man hittar t.ex. bockhornsklöver och korianderfrön så rekommenderar vi den grymma butiken Thailaan asian market i Liljeholmen.

Ingredienser: 800 gram chilifrukter (gröna och ev lite röda), saften från 5 st citroner, 5 msk korianderfrön, 2 tsk svarta senapsfrön, ev några fänkålsfrön, 1 tsk mald gurkmeja, 1,5 tsk mald bockhornsklöver, 1 tsk vitlökspulver, 4 tsk salt, 4 msk neutral olja.

Skölj av och skiva chilin i ca 1-2 cm stora diagonala bitar.

chili

Mortla korianderfrön, ev fänkålsfrön och senapsfrön grovt. Blanda dem med de övriga kryddorna i en skål. Värm upp oljan och häll den över kryddorna. Njut av kryddoften och slå över citronsaften. Gegga ihop allt och häll över chilifrukterna och sen ner i en ren glasburk och in i kylen direkt. Gott att äta efter 1-2 veckor men ju längre den står desto smarrigare blir det.

(Glasburkar bör vara riktigt rena, de kan antingen kokas eller köras i ugnen i 150 grader ca 15 minuter med en skvätt vatten i)

 

 

Att bygga potatistorn

Årets odlingsexperiment är våra två potatistorn. Tanken är att de ska maximera skörden per kvadratmeter. Och så är det förstås (jag erkänner, det är mest därför jag gör det) väldigt roligt att bygga och testa saker.

Jag utgår ifrån diverse brittiska odlingsbloggar (de är bra på det här med att odla mycket i pytteträdgårdar) och tänkte beskriva här hur vi byggt våra torn och sedan uppdatera allt eftersom. OBS: Du behöver inte en egen trädgård för att testa, det går ofta bra att annektera en plätt utanför flerfamiljshuset.

Steg 1: Bygg ett runt stängsel av ståltråd och något nät som ligger och skräpar

2014-04-26 11.06.18

Steg 2: Tjonga fast allt i marken med några lämpliga pinnar

2014-04-26 11.21.45

Steg 3: Luckra upp jorden, lägg på kompostjord (vilket vi hade men annars går det fint med vanlig köpejord) och lägg i ett antal sättpotäter. Kanterna täcks med halm. Potatisar vill ha rätt mycket vatten, ett vanligt nybörjarmisstag (enligt britterna) är att inte ha ett bevattningsrör i mitten. De tyckte att man skulle köpa ett special-rör men jag tror att det går lika bra med en gammal påskmust-flaska.

2014-04-26 12.24.27

Steg 4: Jord över potatisarna, ca 7 cm. Och rejält med halm. Sedan är det bara att vänta och vattna. När blasten börjar komma upp ska det fyllas på med mer jord och halm. Jag återkommer!

Ploga för miljö och jämställdhet

(tidigare publicerad i Flamman)

Den lilla fina tecknade filmen om Karlskogas jämställda snöröjning har nu blivit en klassiker: ett fantastiskt exempel på genustänk i vardaglig kommunalpolitik. Tänk vad många gånger jag gått där med svetten rinnande och släpat barnvagnen genom högar av snömodd medan bilarna glidit förbi på välplogade gator. Och inte en enda gång har jag tänkt på att det hade kunnat vara annorlunda. Eller att det är ett jämställdhetsproblem.

Men i Karlskoga har man tänkt till. Efter att ha tittat på sin snöplogning ur genusperspektiv slutade man göra ”som man alltid gjort”. I stället för att oreflekterat prioritera bilvägar och mansdominerade arbetsplatser prioriteras nu förskolor, busshållplatser och gång- och cykelvägar.
För det är ju onekligen lättare att köra bil i en decimeter snö än att dra en tung barnvagn eller en rollator. Samhällsekonomiskt vettigt och naturligtvis även bra ur jämställdhetsperspektiv. För vi vet ju vilka som i första hand kör bil respektive åker kollektivt och lämnar och hämtar på skola och förskola.
 
Naturligtvis har antifeministerna på nätet flippat ur. Förslaget är sexistiskt. Kvinnor är inkompetenta och kan inte skotta snö. Och om kvinnor inte var så besatta av att ha snygga skor skulle de inte klaga så mycket på snömodden på gångvägarna. Det finns som vanligt ingen ände på upprördheten när bilister och kränkta snubbar känner att något för en gångs skull inte gynnar dem utan istället till exempel kvinnor, barn, kollektivtrafikresenärer, äldre, och funktionshind­rade. Gäsp.

Ett perspektiv som varit märkligt frånvarande i diskussionen är emellertid miljön. För visst är det i hög grad och också en miljöfråga. Kanske egentligen mer än en jämställdhetsfråga. Det är, eller borde vara, kommunens ansvar att styra om resenärer till kollektivt åkande. Naturligtvis ska vi trafikanter som går, cyklar och åker med kollektiva färdmedel gynnas och prioriteras. Genom bättre och billigare kollektivtrafik och bättre cykelvägar såklart men också genom bättre snöplogning. Det ska vara motigt att ta bilen. Och billigt och enkelt att gå och åka kollektivt.

Till och med jag känner ju för att ta bilen efter att ha släpat mig igenom kilovis med snö på oplogade trottoarer. Nu hoppas jag att alla kommuner låter sig inspireras av Karlskoga för miljön och jämställdhetens skull! Till dess funderar jag på att själv skotta över snön från gångvägen utanför förskolan till stora vägen längre bort. Jag kanske kan forma snön till ett kvinnomärke också när jag ändå håller på.

Lina

Läk igen såret mellan Högdalen och Rågsved

 

Före...

Före…

... efter.

… efter.

Mellan Högdalen och Rågsved breder ett ingenmansland ut sig. Trafiken dånar från Magelungsvägen. Pendeltågen brakar förbi, men stannar inte förrän i Älvsjö eller Farsta Strand. På viadukten tio meter upp korsar tunnelbanans Hagsätralinje, och bara ett par hundra meter bort ligger Rågsveds station. Men vägen dit är ödslig, med tunnelbanevallen på ena sidan och stora asfalterade ytor på den andra.

Det märkliga är att detta skulle kunna vara en av Söderorts knutpunkter – ett ställe som gjort för en ny pendeltågsstation och 630 bostäder. Och nu har Vänsterpartiet Vantör presenterat en vision om ”Rågsveds allé” som är värd all beröm. Ett sår i stadsbilden skulle läkas igen, samtidigt som välbehövliga hyresrätter byggs i ett läge med perfekta kommunikationer och nära centrum.

Dessutom är det ett smart motförslag till borgarnas envetna försök att bygga radhus i närbelägna Rågsveds friområde. Det unika naturområdet i sluttningen ner mot sjön Magelungen ska givetvis bevaras åt alla, medan marken kring spår- och vägkorsningen några hundra meter bort blir utmärkt som bostadsområde, dessutom åt långt fler än vad som ryms i radhusen.

Läs mer hos Stockholmsvänstern och på Rosas blogg. Även Popvänster gillar.